lisaamting

Det är inte bara stenar och hällar man stöter på utan även andra vackra naturupplevelser

Att läsa arkeologi innebär också exkusioner som innebär att uppsöka olika platser i Norrland där man kan se spåren efter historiens vingslag. Vi var den här gången 25 personer, olika åldrar, olika intressen olika yrkesgrupper osv. Gemensamt har vi intresset för forntiden och det faktum att vi läser kursen Forntid i Norr 3:e kursen. Denna helg besökte vi Nämforsen som man kan besöka hur många gånger som helst och bli lika imponerad. Vid Nämforsen finns det hällristningar, mest av älgar. De är cirkus 4-5000 år gamla de äldsta. Ja sedan står vi där efter en strapats på fyronfot över hällarna för de var glashala av fukt och regn. Vi står där och diskuterar varför man ristade , hur levde man, var det kulthandlingar, var det som dåtidens dagboksberättelser?

Visst ser det ut som en älgförälder med barnet/kalven på ryggen

Ja något svar får man naturligtvis inte men vissa slutsatser kan man dra, som att älgen var ett utomordentligt viktigt djur för forntidens folk, så även laxen i älven. Man kan utläsa att i Finland finns inga avbildade laxar från den tiden för där var det kanske för varmt på den tiden. Där avbildades gäddan och andra fiskar. Hur vi vet att det är lax påvåra bilder beror på fettfenan som man tydligt ser på laxbilderna. Sedan bar det iväg mot kusten till alla kuströsen, bronsåldersrösena som är som ett pärlbnd efter Norrlandskusten. Mer än 2000 stycken, de flesta plundrade.
Hur som helst, vi hade en mycket trevlig busschaffis från Gnarp. Om han var tålmodig? Det är bara förnamnet. De första rösena hangde han på men när det började spöregna och vi fortfarande var lika galna så stannade han kvar i bussen. Nå, sa han då vi kom tillbaka, såg dom nå annorlunda ut på det här stället dom där stenbumlingarna?
Vi tor nog att vi sådde ett litet arkeologinyfikenhetsfrö, hur skulle den stackarn kunnat undgå att bli smittad av en så entusiastisk skara nyfikna vetgiriga vuxna.