Sägnen om Lavsjökullen
Sjön Safta där det utspelade sig hemska hemskheter för länge sedan. Området ligger öster om Tallsjö. Norr om Gigån.
Barktäkt på Lavsjökullen. man kokade tallens innerbark i asklut. Rostade den. Åt den som den var eller blandade det med något. Obs, ej nödföda. Det sägs smaka gott. Man borde prova. Här på Lavsjökullen utspelades ett slag av de ovanliga slaget. Läs berättelsen.
Sägnen om hur Lapparne förgjorde Kungens krigshär på Lavsjökullen, ett känt gränsmärke mellan flera lappskatteland.
Sägnen är upptecknad år 1827 av kalvskinnsprästen N J Ekdahl
De gamla lapparna berättade att för länge sedan sände Konungen ut en krigshär på 300 man som skulle förgöra Lapparna. Hären trängde sig fram genom de norrländska skogarna på jakt efter lapparna. Snart kom soldaterna till en sjö som benämndes Saftajaur 4 km norr om byn Tallsjö inte långt från Fredrika. På sjön träffade de en lappman och en lappkvinna som drog isnot. De fångade in dem för att försöka få dem att berätta var de förvarade sina skatter. När de vägrade att berätta något tog soldaterna till hårdare metoder. De band fast lapparna i not-tågen, doppade ner dem i den ena notbrunnen och drog upp dem i den andra. Emellertid hade 2 lappmän befunnit sig på Lavsjökullen som ligger 2 km norr om Saftajaur. Berget är ett känt landmärke och gräns mellan flera lappskatteland. Här ligger bl.a Lanaträsklandet vid Gigån, nuvarande Gideälven. Lappmännen såg ifrån Lavsjökullen att det var en mängd folk som var samlade på Saftajaurs is. De sprang då hem till sina kåtor och hämtade bågar och pilbågar och begav sig av till sjön. Eftersom de på avstånd sett vad som försiggick på sjöns is smög de sig bakom en skogsbacke och började skjuta den ena efter den andra soldaten till dess det bara återstod en soldat. De kom fram från sina gömslen och tog tillfånga den överlevande soldaten, de plundrade sedan de döda på deras eldstål. Det blev 299 stycken eldstål. Lapparna trädde upp eldstålen på en vidja, hängde dem om halsen på soldaten och sa till honom att gå tillbaka till Konungen och hälsa honom att om han så sände en dubbelt så stor här så skulle de råka ut för ”samma ändalykt”, de menade att även de skulle gå samma öde tillmötes. Soldaten for sin väg och nästa år sände Konungen en dubbelt så stor här till samma plats för att förgöra lapparna.. Lapparna var nu väl förberedda och hade sänt iväg åldringar, kvinnor, barn och renhjorden till fjälls.. De hade även gömt sina kittlar, sina stora järngrytor. i stenklyftorna i en fors som senare benämndes Kettilforsen. Den heter nu Kittelforsen och ligger 1 km söder om Lanaträsket. När soldaterna kom tågande följde de en stig som lapparna tidigare med flit trampat upp. Stigen ledde till Lafsjökullen. De såg då att lapparna befann sig uppe på berget.. Lapparna var väl förberedda och hade smält snö i sina stora kittlar och hällde det heta vattnet ner över berget som nu blev över draget med en hal isskorpa. Uppe på berget hade de även samlat en mängd timmerstockar som de nu tänkte använda mot soldaterna.. När fienden stormade berget släppte lapparna stockarna på dem och de dödades. När Konungen fick höra att hans här hade förgjorts så bestämde han att lapparna skulle få leva men pålade istället lapparna en årlig skatt som bestod av ett gråskinn, dvs ett vargskinn per lapp och år.. Kittlarna sägs ha blivit kvar vid forsen i sina gömslen och blev sedan hittade av nybyggare på orten. De gav då forsen dess namn, Kettilforsen.
Så lyder sägnen om när Kungens soldater skulle förgöra lapparna i Viskatrakten.
Ekdahl sägs ha varit upp på Lavsjökullen och upptäckt att berget är mycket brant på alla sidor. Det är bara på ett ställe som man kan ta sig upp på berget. Han berättar också att det på den tiden fanns en ofantligt stor sten som låg ytterst på branten. Med hjälp av några medföljare satte man den i rullning så att den störtade utför branten.
Upplysningsvis kan nämnas att liknande sägner finns på andra platser i Sameland. Det rör sig tydligen om ett vandringsmotiv eftersom dragning under is finns med och även stockar och eldstål.
Sägnen är omkriven till ”vanlig” svenska av Elisabeth Ämting 20/5 2008
Ha det bar i sommarvärmen!
