lisaamting

När jag var liten så bodde vi i Aspsele. När julen närmade sig så åkte vi till Umeå för att julhandla. Jag sa att vi skulle åka till Jumiå. Där bodde farbror, faster och kusinerna, mitt i stan. Det var minsann så spännande. Man kunde stå i rumsfönstret och titta på alla människor som strosade på gatan där utanför. Mitt emot fanns en godisaffär eller  kanske det var en tobaksaffär. Jag minns mest hur fint och prytt det var i skyltfönstret och människor som köpte marsipangrisar och chokladaskar. Det var exotiskt för en familj som bodde i en liten by med en affär med två skyltfönster. På skyltsöndan skyltade man med leksaker i det ena fönstret och vuxensaker i det andra. När vi var till Umeå på julhandeln var det nog veckan före jul. Man handlade både julklappar och mat. Jag läste mest och önskade mig fem-böcker. Min farbror som var lärare tyckte att det var väldigt olämplig litteratur för barn. Så var det på den tiden. Nu är nog Femböcker väldigt harmlösa i förhållande till mycket annat.
Helgen som var tillbringade jag, maken och två av våra vänner på hotell i Umeå med tillhörande teater. Trevligt. Men inte kunde man undgå att förstå att det är en månad till julafton. Inga julklappar blev köpta. Bara en RIKTIG elvisp och ett par "grävar-brallor" (snickarbyxor) från Jula.
En rolig helg men timmarna bara flyger iväg...

Förra sommaren hade vi kusinträff på min pappas sida, "Ämtingarna". Det var en fantastiskt trevlig upplevelse och jag tror att alla har samma uppfattning. Flera av oss hade inte setts sedan vi var barn men på något sätt kändes det som vi kände varandra och framförallt att vi har så mycket gemensamt. Sällan har man skådat en gladare och sponanare grupp världsmedborgare än de på bilden. Vi träffades i Viska på vackra Sjönäs. Här i bygden finns våra rötter. Vi hade många av våra barn med och jag hoppas att det skapar ett släktband även för dom. Hur som helst har jag tänkt ordna en kusinträff nästa sommar för Bryndahlssläkten. Det är på mammas sida. Bryndahl kommer av Bryngel som är vår viktigaste anfader på den sidan (enligt mig iallafall). De samiska anorna. Han hette Bryngel Larsson och var lappojke från Lögda. Forts följer...

Nej jo ja det var ju förstås en smäll det var det men inte av en knytnäve eller så. Det var valpen, Maja. jag böjde mig över henne när hon glad och yster kom inpringande. Jag skulle bara knäppa loss kopplet när hon liksom studsade up med huvudet, hjässan rakt i mitt ögonbryn. Det gjorde inte direkt ont jag tyckte mest synd om hunden för det riktigt smallde till. Inte förrän morgonen efter gjorde jag det förfärliga upptäckten. Iiiiii, ooooooo vad har hänt är jag sjuk eller? Nåja lite varning är det väl för den här bilden men det är inget mot hur jag ser ut idag dagen efter. Jag är mörkt blå runt ovansidan av ögat. Gliringar har jag ju fått. På jobbet tyckte dom att jag skulle tvätta bort runt båda ögonen efter Halloween eller så sminka tillbaka på det omålade ögat. Maken gapskrattar när han ser mig. Skrattar bäst som skrattar sist säger jag... det är ju han som blir den först misstänkte kan jag tro.. Nåja det är ju bara ett kosmetiskt litet missöde. Deyt lägger sig väl på några veckor......

Varrning på stan!