lisaamting

Lilla Maja undrar om hon ser i syne. Vad kan detta vita kalla vara. Maja gillar inte regn men snö verkan gå an. Visst känns det skönt när det kommit lite snö? Det känns tom lite varmare. Jag tror att snön reflekterar solstrålarna mot oss så det känns varmare och gladare.  Barnen på förskolan var överlyckliga när det snöade häromdagen. För vissa av barnen, de yngre var det säkert samma upplevelse som för Maja. Första snön!  Oktober är vekligen en föränderlig månad. Från att det kan vara nästan varma sommardagar till att bli riktigt kall och snöig.




Man kan sova på det mest obekväma sätt om man är en katt

Utsikt över Lögdån

Idag vandrade vi runt i granskogen runt byn i hopp om att vi skulle hitta lite trattkantareller. Nej då sån tur hade vi inte. Det skulle vara roligt att ha ett lite ställe där man kunde hitta lite varje år. Det vore inte dumt att träna Freja och Maja, hundarna att hitta svamp. Men hur gör man? Jag tror ju inte de gillar svamp. Maja äter spiken men nog skulle hon spotta ut svampen.
man kanske tar med sig en skinkosttub??? Man kamoflerar trattisar med skinkost när man tränar och sedan får hunden skinkost när hon hittat svamp i skogen. Kruxet är att man måste träna med riktiga trattisar och så har man inga. Låter onekligen lite omständigt. Jag har en sån tur att jag har en kollega på jobbet som är bra på svamp och hon delar med sig ibland, det är inte dumt, det är snällt.
Tänk så fort en helg går/springer. Så mycket man planerat, speciellt nu på hösten. Mest är det iallafall matlagning och klädvård under helgen. Med klädvård menar jag tvätta kläder. Och städa undan så att det går att jobba en vecka igen utan att allt ramlar över en när man kommer hem. Jo jo sånt är livet!

Freja min

Heja på! Efter 2 kvällar på gospelövning så kan jag snart 2stycken sånger. Något värre är att vi ska sjunga MÅNGA sånger den 12 november. Inga texter, lätt glömsk, tja lite utmaningar mår man väl inte dåligt av. Nä kör i vind sa Kalle Blomster
.
Katten Mu

Det är inte bara stenar och hällar man stöter på utan även andra vackra naturupplevelser

Att läsa arkeologi innebär också exkusioner som innebär att uppsöka olika platser i Norrland där man kan se spåren efter historiens vingslag. Vi var den här gången 25 personer, olika åldrar, olika intressen olika yrkesgrupper osv. Gemensamt har vi intresset för forntiden och det faktum att vi läser kursen Forntid i Norr 3:e kursen. Denna helg besökte vi Nämforsen som man kan besöka hur många gånger som helst och bli lika imponerad. Vid Nämforsen finns det hällristningar, mest av älgar. De är cirkus 4-5000 år gamla de äldsta. Ja sedan står vi där efter en strapats på fyronfot över hällarna för de var glashala av fukt och regn. Vi står där och diskuterar varför man ristade , hur levde man, var det kulthandlingar, var det som dåtidens dagboksberättelser?

Visst ser det ut som en älgförälder med barnet/kalven på ryggen

Ja något svar får man naturligtvis inte men vissa slutsatser kan man dra, som att älgen var ett utomordentligt viktigt djur för forntidens folk, så även laxen i älven. Man kan utläsa att i Finland finns inga avbildade laxar från den tiden för där var det kanske för varmt på den tiden. Där avbildades gäddan och andra fiskar. Hur vi vet att det är lax påvåra bilder beror på fettfenan som man tydligt ser på laxbilderna. Sedan bar det iväg mot kusten till alla kuströsen, bronsåldersrösena som är som ett pärlbnd efter Norrlandskusten. Mer än 2000 stycken, de flesta plundrade.
Hur som helst, vi hade en mycket trevlig busschaffis från Gnarp. Om han var tålmodig? Det är bara förnamnet. De första rösena hangde han på men när det började spöregna och vi fortfarande var lika galna så stannade han kvar i bussen. Nå, sa han då vi kom tillbaka, såg dom nå annorlunda ut på det här stället dom där stenbumlingarna?
Vi tor nog att vi sådde ett litet arkeologinyfikenhetsfrö, hur skulle den stackarn kunnat undgå att bli smittad av en så entusiastisk skara nyfikna vetgiriga vuxna.