lisaamting

Mysterier är till för att lösas. Ja jag släpper inte de ristade båtarna i Långbäcken så lätt inte. Nu har jag fått en artikel från Västerbottenskuriren från den tiden när hällristningen blev hittad och där finns ett foto på båda båtarna. Jag lägger också in en bild på båtar som man hittat på samiska trummor. Finns det likheter? I artikeln så jämför en docent i Uppsala de hällristade båtarna med liknande båtristningar i Onega i Ryssland. Synd att det är snart slut på säsongen, fornfyndsletarsäsongen menar jag men det kanske vore läga att åka till Långbäcken nu innan snön kommer kanske syns ristningarna bättre nu på hösten. Det ska även finnas en grotta under stenen där ristningarna finns. För ca 80 år sedan hittades även en fiskekrok i ben inte långt från platsen.

Foton från en gammal Västerbottenskuriren


Trumbilder


Ja vad ska man tro. Tro är att inte veta brukar man säga!

Fortfarande efter snart en vecka så känner jag mig pigg och fylld av energi efter fjällresan till Grönfjäll. Det var vi 4 som jobbar på förskolan Skogstrollet som åkte iväg på en kombinerad arbets och fritidsresa. Vi hade bestämt sedan tidigare att göra en fjällvandring i höst, det har dragit ut på tiden och så ringde det från förskolan i Dikanäs som ville komma till oss och göra ett studiebesök. Går jättebra tyckte vi, om vi får komma till er. Vi var så välkomna så vilken"hit"det blev. Först regnade det, studiebesöksdagen var något grå men uppehåll. I Dikanäs fanns både förskolan och äldreboendet i samma byggnad. Trevligt var det att man kunde träffas på ett naturligt sätt generationerna emellan.
Dag 2 blev det vandring i ett soligt väder. Vi åkte till Fättjaur och vandrade sedan upp till samevistet Silisen. Det är ett gammalt viste som man hållit efter och restaurerat. Det blev en väldigt fin dag. Däremellan hade vi fina middagar och pedagogiska diskussioner och  Unospel. Oj vad vi hann med mycket under dessa dagar.


På förskolan kunde man se kåtor i olika storlekar , inne, ute ... Obs! Det fanns barn på förskolan men de är inte med på bild. Bakom fönstret vid kåtan fanns de gamlas sittplats. Där satt de ofta och tittade på när barnen lekte.

Vandringen till Silisen
Pust och stön

Äntligen framme



Så fridfullt det var där uppe... lite fågelkvitter...


Vi hade förstås glömt tändstickor men då kom mitt eldstål val till pass.

Härligt, nu ska vi fika...igen...

Hur bra får man ha det egentligen?

Hej då Silisen

Här sitter vi och äter en välförkänt lunch på Bågalia.  Året kunde vara kanske 1964-65. Sven Gidlund halsar en flaska Ingo. Ragnar och Björn-Sture börjar plocka upp sin matsäck.
Jag hade med mig något så exklusivt som en färdigpaketerad  dubbel hårdbrömacka med mjukost. Jag hade tjatat mig till att mamma skulle köpa en sån till min matsäck. Säkert hade jag även med en flaska läsk för det var högsta modet på den tiden. En sjuttifemma mjölk kunde det även finnas i matsäcken.
Tro det eller ej men jag har sett att det blivit ett uppsving på dessa dubbelhårdbrömackor. Såg reklam om det på TV igår. Märkligt hur det kan bli! Allt kommer åter...

Barbro, Hillevi, Margareta, Gun-Marie, Ulla, Jag. krister, Björn-Sture, Gunnar, Göran, Gunnar, Anders, Alf och Sven. Roligt är att vi nu har Svens son på vår förskola.

När jag var 8 år bodde vi i Aspsele och åkte buss med Einar Strandberg till skolan i Nyliden.Vår fröken hette Irene Nilsson och hon bodde i byn. I andra klass gick vi på övervåningen på posten i Nyliden. Förmodligen var det så att det var för trångt på storskolan. Ettan gick i en större gård inte långt frän posten och affärn.
I första klass gick jag i Gideå. Vi bodde då på Gideå-Bruk för pappa gick på Skogsskolan där. I Gideåskolan hade vi världens snällaste fröken som hette Anna Ramgren. En äldre dam i sina bästa år skulle man kunna säga. Jag minns att en del föräldrar opponerade sig när vi hjälpte vår fröken plocka maskrosor till det maskrosvin hon skulle brygga på hösten. Vi mådde då inte illa av det utan lärde oss nog en hel del om blommor och annat i naturen.
Irene Nilsson var en rätt sträng lärarinna tycker jag men inte elak på något sätt.
ibland åkte vi Plymout till skolan. Säkert stavas det inte så men det var en vacker amerikansk bil som Einar ägde. Den var som jag minns lite turkos i färgen och hade fenor därbak. När det var för trångt inne i bilen fick några barn ligga bak i bagaget. Ingen klagade för det. Det var säkert spännande i mörkret i bagaget. Jag tror att det mest var killarna som gillade det sättet att åka skolbil. Men då visste också Einar var han hade busungarna och i bagaget försigkom inget bus.