lisaamting

Att vara en sköldpaddskatt är något väldigt speciellt. Ingen sätter sig på en sköldpaddskatt. Kurran var en 17 årig sådan. Sin första kull kattungar fick hon när hon var sisådär 2-3 år. En av dessa finns fortfarande kvar i huset. han heter Gandalf och måste då vara 14-15 år. När Kurran var ca 4 år blev hon överkörd en kall vinterkväll ungefär som det är nu. Hon försvann under en vecka och vi trodde förstås att hon låg död under någon lagård. Jag var ute och ropade och gick efter vägen där hon försvann och efter en vecka hörde jag ett svagt jamande efter mig på vägen. Då kom hon släpande efter mig. Ett par veckor låg hon i en fotölj i vårt vardagsrum. Hon blev serverad mat där och blev utburen flera gånger varje dag. Snart hade hon kryat på sig och var fit for fight igen. Kurran var bestämd och regerade över alla djur här hemma. Kattungar vaktade hon med sitt liv vare sig det var hennes egna eller sin dotters. Hon fick två kullar till. Den sista när hon var 12 år. Av den kullen har vi Kakan och Mu kvar. Under Kurrans sista år blev hon blind, hon kunde inte heller sluta kurra/spinna. Hon spann sig till livet och ända till hon dog. Ja hon var verkligen en personlighet. När hon knappt orkade gå över golvet var vi tvungna att  bestämma att hon måste till veterinären. Det ett bra beslut och vi blev väl omhändertagna. Till våren blir hon begravd bakom huset bredvid de andra kattorna som lämnat jordelivet för katthimlen.