Galleri mellan mellan den fagra byn Lomsjö och den vackra byn Lavsjö i Västerbottens inland
Man kan åka på Åselemarknad varje sommar men man kan också variera detta med lite andra kulturella utflykter och slå två flugor på en smäll eller tre..
Det fina utegalleriet är bara ca 5000år gammalt men syns fortfarande på den magnifika hällen vid Storberget väster om Åsele. Man åker ca två mil efter väg 92 mot Dorotea. Svänger vänster mot Lomsjö. Kör förbi byn och kör sisådär 14km till en korsning mot vä där det står hällmålning. 3-4km. Skylt vid vägen mot vä. Vandra ca 300-400m och då står man vid den mäktiga platsen med hällmålningar av älgar. För den oinvigde kan det vara svårt att se att det är älgar, för färgen har försvunnit på vissa partier. Troligen målade man för att få jaktlycka. Älgen var nog ett heligt djur som stod i nära kontakt med det gudomliga, något som vi tolkar med våra nutida funderingar, tankar och erfarenheter. En bit från hällen finns fångstgropar och bortom dessa en sjö.
Här ser man älgens huvud och öron och framdelen av kroppen och frambenen. Ålgen vandrar mot höger på hällen.
Älgen som går nedanför går åt andra hållet.
Väldiga överhäng och långa hällar finns nära den stora klippan.
Vilket häftigt landskap.
Älgarna är målade med rödockra. En färg som bestått i tusentals år. Den liknar Falu rödfärg. Man gjorde färgen genom att blanda järnoxid som man hittade på olika ställen i naturen, ungefär som järnsslammat vatten. Man bearbetade det och brände det över eld så det blev blodrött. Sedan blandades pulvret med djurfett, björnfett, urin eller blod och blev då en kraftig färg. Rödockran var mycket speciell och användes också vid viktiga cermonier som vid begravningar. Kanske målade man även med andra färger men det var bara den röda färgen som blev bestående. Vi vet inget om det, men vi vet att de här bilderna finns över hela världen men då med de djur som människorna på de platserna vördade och såg som speciella.
Det fina utegalleriet är bara ca 5000år gammalt men syns fortfarande på den magnifika hällen vid Storberget väster om Åsele. Man åker ca två mil efter väg 92 mot Dorotea. Svänger vänster mot Lomsjö. Kör förbi byn och kör sisådär 14km till en korsning mot vä där det står hällmålning. 3-4km. Skylt vid vägen mot vä. Vandra ca 300-400m och då står man vid den mäktiga platsen med hällmålningar av älgar. För den oinvigde kan det vara svårt att se att det är älgar, för färgen har försvunnit på vissa partier. Troligen målade man för att få jaktlycka. Älgen var nog ett heligt djur som stod i nära kontakt med det gudomliga, något som vi tolkar med våra nutida funderingar, tankar och erfarenheter. En bit från hällen finns fångstgropar och bortom dessa en sjö.
Här ser man älgens huvud och öron och framdelen av kroppen och frambenen. Ålgen vandrar mot höger på hällen.
Älgen som går nedanför går åt andra hållet.
Väldiga överhäng och långa hällar finns nära den stora klippan.
Vilket häftigt landskap.
Älgarna är målade med rödockra. En färg som bestått i tusentals år. Den liknar Falu rödfärg. Man gjorde färgen genom att blanda järnoxid som man hittade på olika ställen i naturen, ungefär som järnsslammat vatten. Man bearbetade det och brände det över eld så det blev blodrött. Sedan blandades pulvret med djurfett, björnfett, urin eller blod och blev då en kraftig färg. Rödockran var mycket speciell och användes också vid viktiga cermonier som vid begravningar. Kanske målade man även med andra färger men det var bara den röda färgen som blev bestående. Vi vet inget om det, men vi vet att de här bilderna finns över hela världen men då med de djur som människorna på de platserna vördade och såg som speciella.
Stubbar är också levande, känns det som ibland.
En DÅRSKAPENS ARKITEKTUR mot HÖGFÄRDSKULTUR, det vill inte säga lite det....
Utflykt i juli 2010. I Holmfors inte långt från Nyåker och Olofsfors ligger denna speciella plats som skapats av en man som heter Roger. Han verkar vara en lågmäld person med mycket fantasi och kreativitet. Nu vill han börja med ståltrådspoesi. Spännande värre!
Måntro om man vågar sig upp på utkiksplatsen?
Många ugglor såg vi i stubbriket...
Ser man på, ett kvinnofolk finns det på går den iallafall....
Omgiven av stubbar i alla olika skepnader, undrar hur det skulle vara att gå där i mörker med en lyckta...
Ja bättre än så här kan det väl inte sägas....Fast ibland blåser det omkull eller tom huggs ner. Men trädet kan förstås inte vandra iväg ändå.
