lisaamting

Lager på lager av gamla tapeter.

Någon kanske känner igen sig, men mest troligt är det bortglömt. Här ligger huset fridfullt, långt bortom dagens sus och brus.
Bara fågelsången stör oss i tystnaden.


Hur smakade det nymalda nykokade kaffet i denna blommiga kopp?

Skriver mera om historien bakom Lapptorpet senare.

Synd att jag inte har med en bild av det finaste som finns här högt uppe på molandet. Det är en tjärn som ligger en bit från gårdarna. Så fint så fint....Kanske kommer det en bild senare i sommar...

Ett så vackert läge det här lilla torpstället har. Högt beläget, öppet med stora stenar runt om på markerna. En man som hette Måns Ersson upptog det här torpet 1781. Många är nybyggarna som bott med familjerna på torpet. Sist bodde en man som hette Nils Lindberg där. 1936 flyttade Lindberg till Å. Stugan är sliten. Liksom i många andra ödetorp är grävlingen den enda som bor där nu. En lagård finns också kvar på gårdstunet.





k




Minnen från en svunnen tid

Öde hus, är de ödehus eller inte? Så länge de står kvar och någon intresserar sig för dess glansdagar, dess nergång och fall, så är de kanske inte helt öde. Ödehusens öde ligger i händerna på kloka själar, om de lagt på plåttak eller inte.
Nya ödehus betyder att det är nytt i förhållande till de tidigare. Ja det här blev minsann kryptiskt...

KALLETORPET

Ligger vid lilla sjön Trehörningen i Norra Björna.




Döljt i skira slöjor, men man ser trivsamhet..



Naturen tar tillbaka...



1941. 69 år sedan någon bläddrade i den här Stockholmstidningen...

Skriver mera sedan om människorna som byggde och bodde här...

I skomakar Edholm lilla stuga var det tapetserat med tidningar (1924 verkar annonserna vara ifrån) men under tidningarna gömde sig fina väggmålningar.







Stugan är riven sedan några år tillbaka. Jag är glad att jag hann dokumntera lite från detta fina kulturarv.

Längst uppe i byn Lillögda ligger den här stugan. Ja förresten kanske den inte finns kvar. Ett säkert skydd för dessa ödestugor är att någon lagt ett plåttak på stugan. Här är det gammaldags med nävertak och stavagran. Det håller länge men inte i evighet.
Jag var där och sökte efter stugan där min farfar Arvid med syster, mor och mor och farföräldrar bodde. Kanske var det här. Det var i början av 1900talet.



Tapetserat med tidningar.



En hylla med mediciner.

Man ödmjukhet inför de liv som levts inom dessa väggar.