Oj har jag missat att det redan är mitten av april

Jag måste sovit bort en del av mars och början av april och jag vet varför. Jag är som många av er andra kroniskt beroende av sol. Och var har den hållit hus? Bakom molnen, lite retsam så där och tittat fram tidigt på morgonen så att man hoppat upp...Jess, jess idag... men ack efter någon timme har gråvädret förmörkat solen.
Jag vet att man inte kan påverka väder och vind men man blir ju såå trött...
Så här upplyft känner jag mig just nu av solen. Som en upp-pallad sten....Svävande ovan marken fast ändå inte...




Det här vackra blocket ligger högst uppe på Lögdåkullen, Här har blocket troligen legat med en eller två stenar under sig och sedan har några människor med hjälp av spett eller annat fått in en tredje sten under blocket. Hur länge sedan det skett är svårt att sia om. Upp-pallade stenar är inte helt ovanliga i det samiska landskapet. Inte alla block som ligger med tre stenar under sig är upp-pallade, det kan också ha skett med inlandsisens hjälp men då kallas blockern för "liggande hönor". Kanske har man sett stenen som en höna som ruvar på sina ägg. Varför har man då pallat upp stenen? Kanske för att den skulle vara ett gränsmärke. Kanske för att den skulle markera olika världar. Kanske skulle den vara en helig plats. Kanske skulle stenens form visa vägen till en annan plats. Kanske pekar den mot något.  I det här fallet mot en samisk helig plats på ett annat berg.
Tänk om stenar kunde tala. Vilken vishet!

Kommentarer
Postat av: Anonym

Jag har hört talas om det här blocket, men det är första gången jag ser ett foto av det.

Som Du vet ordnade jag ett seminarium i Uppsala i februari (http://tunarch.blogg.se/) om hällmålningar och uppallade block. Jag hoppas det skall bli fler tillfällen och att Du då har tillfälle att delta.



Av bilden att döma är Lögdåkullblocket ett uppallat block, eller av människan flyttat flyttblock eller en tripodsten. Sannolikheten att stenen skulle ha smält ner ur isen och lagt sig så perfekt av naturen, med undersidan horisontell på tre likstora underliggare och med riktningen angiven mot toppen av det heliga Bastuberget, är mycket liten.



Frågan är hur långt blocket flyttats och om det ”från början” var en, två eller tre stenar under det stora blocket. Finns det fler flyttblock av den här storleken i grannskapet? I så fall kanske stenen inte flyttats till topp-positionen mer än några meter eller högst 100 m. Om den flyttats har alla tre stenarna placerats mellan blocket och underliggande fast berg.



Hur det gick till är det ingen som säkert vet. När det skedde kan vi vara något säkrare på beroende på höjd över havet och samman-hang med andra fornlämningar. De är inte helt ovanliga i det samiska landskapet, men det är inte skotrar heller. Uppallningen har inte skett i historisk tid, d v s efter Kristi födelse, då skule det ha funnits något skrivet om hur det gick till. Troligen är de uppallade blocken fornlämningar från stenåldern.



Det finns ingen systematisk frekvensanalys över riket var dessa uppallade block ligger. De förefaller vara ett internationellt fenomen och är oberoende av om det förekommit nedisningar eller ej. Många ligger så högt, t o m över högsta kustlinjen, vilket visar att ursvallning genom strömmande vatten inte är nödvändig för att fenomenet skall uppstå.



Begreppet liggande höna är synonymt med tripodsten eller uppallat block med tre underliggare. Istiden har inte mer att göra med liggande hönor än med tripodstenar. Liggande hönor är inte heller något naturfenomen. Jag är oerhört trött på det här ordet. Det är lika ovetenskapligt som ”domarringar” och ”älvkvarnar”. Låt oss sluta prata om ”hönsen”. De tillför ingen ny kunskap och det förklarar ingenting!



Anledningen till uppallningen måste vara stark. Jag tror på många av dina förklaringar. Platsen för den uppallade stenen är en helig plats, en kultplats. Jag tror också på sambandet med Bastuberget. Som Du säkert såg när vi var där finns det en mindre uppallad sten även på den toppen i riktning mot Lögdåkullen samt små stensträngar och siktstenar som tyder på gränsmarkeringar. Bastu- är ett ord med misstänkt kultankytning även i södra Sverige. Jag tror därför att det samiska ordet B… som i Pastavagge och Passeuska för helig är ett indoeuropeiskt låneord i samiskan från omkring Kristi födelse. Det kan tyda på att Bastuberget varit heligt även för stenålderns och bronsåldens och äldre järnålderns samlare och jägare och att dessa var ett indoeuropeiskt folk.



Stenarna kan tala! Slå på underliggarna så får Du höra vad stenen har att säga.



Hälsningar

Jan



2009-05-24 @ 01:22:36
Postat av: Elisabeth

Hej Jan! Jomen visst är blocket lagt på plats av människohand, men när i tiden är förstås inte lätt att säga. Vad man kan vara helst säker på är att omlandet är mycket speciellt på många sätt och vis och här har vistats människor sedan stenåldern och framåt. Kultplatsen på Basteberget, rosenkvartslandet, den enorma flyttblocksterrängen, Lögdån, forsen, det bemålade blocket, den uppallade stenen på Lögdåkullen, den järnoxidrika marken ja man skulle kunna räkna upp flera andra saker i kulturlandskapet. Blocket ligger nog på högsta punkten på Lögdåkullen. ca 1,5m brett/långt och 1m högt. Jag studerade de underliggande stenarna och visst var det klabg i dem. Under sidan som pekade mot Basteberget låg en mindre lite kantigare sten lite mera skifferlik. De två andra stenarna var vanliga "runda" granitstenar. Olika klang på stenarna. Inte långt från blocket låg en sten med några mindre stenar ovanpå. De såg ut som de var lagda dit. Lägger in en ny blogg med lite bilder./Elisabeth

2009-06-09 @ 23:09:39
URL: http://lisaamting.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0