lisaamting

Lisa med sonen Erik.  Lisa berättar om sitt liv. Platsen är på Sjönäs i Viska  i juni 2006.

Godagens godagens

Det är jag som är Lisa FinnPålsdotter

Året är 1781 jag har fått förmånen att för en stund komma till framtiden och både kunna blicka framåt och bakåt och berätta för er om hur det var förr här runt Wiska.

 

Jag är nybyggardotter från Bredträsk. Det här är yngstpojken Erik.

Vi har 9 barn jag och min man.  Min far är Finn-Pål Danielsson en av de stora nybyggarna i västerbottens inland. Han har uppodlat nybyggen överallt häromkring. Vi är 7 syskon och de flesta bor på nåt utav dessa nybyggen som i Borgsjö Storsjö Oxvattnet och Klippen. Mina förfäder kom från Finland

Jag själv bor i Lögda norr om Wiska där vi är nu

Oj jag glömde visst att berätta att min man heter Bryngel. Han är född i en kåta på

Bryngelslandet eller Lill-Bryngelslandet som det kallades förr. Det ligger bara några mil här norrut. Före 1700-talet var det bara samer som bodde häromkring Åsele lappmark sträckte sig ända bortom Vilhelmina och Dorotea. 1715 fanns det 69 samefamiljer och 9 nybyggarfamiljer i det här området. Det här stora området var indelat i mindre så kallade Lappskatteland. Bryngelslandet var ett av dessa och det fanns runt Ligdträsket eller Lögdasjön som det heter nu. Min svärfar Lars Bryngelsson var en förmögen lappman när jag kom in i familjen. Han hade 9 renvallar och en hoper med tama renar som familjen flyttade mellan renvallarna. På renvallarna fanns det allt vad man behövde. Rengärde runt varje vall, en njalla och torkställningar för rentjöttet. Man hade satt fast bindpinnar i träden för att binda fast vajorna för mjölkning. Ja det var en annan tid. Inget finns kvar nu.

Bryngel och jag träffades i Åsele. Bryngel och hans bror Per blev dit skickade för att gå i lappskola. Ni förstår överheten ville kristna lapparna.

Hedendomen och vidskepelsen fanns överallt i lappmarken. Trummorna gömdes och de som inte gömdes brändes. Överheten trodde att om man lyckades ge utbildning till begåvade lappojkar så skulle man kunna göra lapparna till ett kristet folk utan synd. När jag kom till familjen fanns en lapptrumma kvar den använde svärfar till att ta reda på hur vädret skulle bli om det skulle bli kalla och hårda vintrar. Men nu vet jag inte var den finns. Min svärmor Christina var en duktig lappkvinna hon kunde mycket om läkeörter och gjorde härlig jubmo på renmjölk, bär och syrade blad.

När Bryngel gick skola i Åsele var jag i tjänst hos prästfamiljen Forsner och Forsner var lärare på lappskolan. Vi träffades och trivdes tillsammans. Det var ett ganska hårt liv för oss ungdomar. Jag skulle lära mig bli nybyggarhustru med alla dess plikter och Bryngel fick lära sig gå med linneskjorta och äta bröd som nybyggarfolket gjorde.

När sen Bryngel hade läst klart så ville Forsner att han skull gå till Härnösand för att bli präst.

Bryngel vandrade då över Bredträsk by och tog in hos vår familj för att vila. Vid stockelden berättade han för min far om planerna att bli präst. Min far visste ju att vi fattat tycke för varandra och han ansåg att det var en dålig ide. Bli nybyggare, vi hjälps åt. Nu blev det så att svärföräldrarna blivit lite till åren och överheten tillät att nybyggare fick dra längre uppåt landet. Vi beslöt då 1764 att uppta ett nybygge på lappskattelandet. Nybygget hette Lögdträsk och låg nere vid sjön, Åkernäset. Vi bodde där i 7 år sedan flyttade vi upp på berget till StorLögda där vi bor nu. Några renar har vi haft kvar till dragdjur och mjölkning men nu har vi kor och oxar och får, så renarna är inget vi kommer att ha kvar.

 

När vi trolovades fick jag av Bryngel en ”vackersten”. ( hon visar en rosenkvartssten) Bryngel berättade att den kom från en helig plats som hans förfäder visste om, det skulle också finnas seitar där. Han kunde nästan inte ta orden i sin mun, han fick läsa ”Fader vår” när han berättat det.

Men just nu är Bryngel ute med en lappänka och vandrar i lappmarken och försöker omvända de lappar som inte tagit till sig den kristna tron. Må Gud hjälpe dom.

Jag ser att man satt upp en minnessten över oss n Bryngel och jag och en Per och a Kerstin på Åkernäset där vi satte upp första stugan. Tänk att det är nån som tänk på oss efter flera hundra år.

Ja vi var väl pionjärer i lappmarken vi som kom från två olika kulturer och blev nybyggare i Lögda. Och vad jag kan förstå eftersom vi kom att få så många ättlingar så finns det många, många som som är ättlingar till oss.