lisaamting

Jag har skrivit en del  om mina förfäder. Kanske kan det vara av intresse, för mina förfäder  skulle kunna vara vilka av våra förfäder som helst. Jag tror vi mår bra av att tänka på våra förfäder, hur de levde,vilka människor de skulle tänkas kunna vara. Ofta var de företagsamma, humorisktiska, intelligenta, uppfinningsrika människor, riktiga överlevare.

Ett möte mellan två kulturer i kärlekens tecken! BRYNGEL och LISA

De första nybyggarna i Lögda by.

 

Man får gå 7 släktled bakåt i tiden från mig räknat och hamnar då på 1700-talet.

Det handlar om samepojken Bryngel Larsson och nybyggarflickan Lisa Finn-Pålsdotter.

Bryngel tillhörde den samiska Bryngelsläkten från Lillbryngelslandet

och Lisa, Finn-Pålssläkten från Bredträsk.

Två nybyggarsläkter som flätades ihop fick många barn och därmed också många ättlingar.

Dessa släkter är betydelsefulla också på det sättet att de kom att bli anfäder och anmödrar inte bara till mig utan till en en mängd människor som har sina anor i södra Västerbotten och Norra Ångermanland.

Bryngelsläkten är unika också därför att de är pionjärer. De är de första samiska generationen som blev nybyggare

 

Som släktforskare tycker man att det är spännande och intressant med släktforskning, men man får också en djupare insikt och det är att man är en del av ett större sammanhang, att man själv är en  viktig länk i en lång, lång kedja.

Att kunna blicka bakåt i tiden och kunna knyta ihop alla sina trådar gör att man kan föra denna tradition vidare, att berätta om våra förfäder.

Idag  tar vi oss inte ofta tid till eftertanke eller att reflektera över vårt ursprung

Att söka sina rötter och att finna sina rötter är att hitta en del av sin identitet.

Varje människa är sin egen unika historia och det gäller ju också våra förfäder.

När jag släktforskat har jag fått möta många spännande människor. Vissa har gjort mera intryck än andra.

 

Jag kan ju också tilläggas att i flera generationer före mig har man inte velat kännas vid den samiska delen av sitt ursprung.

 

Jag kan känna att en dag som den här när våra samiska vänner lyfter fram sin alldeles egna kultur gör att vi som har ett i grunden både samiskt och svenskt ursprung får kraft och mod att erkänna även denna delen av identiteten.

 

Ni ska få en liten bakgrund till Bryngels och Lisas hemvist.

 

       Lögdalandet eller Lillbryngelslandet låg i området runt Lögeälv, eller Lögdån som den heter här uppe. Det ingick i Åsele lappmark som på den här tiden sträckte sig från Remmarn i syd ost till norska gränsen vid Vapstälven i nordväst. Det var ett väldigt stort område och innefattade nuvarande Åsele, Fredrika, Dorotea och Vilhelmina.

På detta stora område fanns sk. lappskatteland.

 

       Vad är då ett lappskatteland?

Det är ett område som innehades av en same en sk. skattelapp som ensam ägde rätten till bete, jakt och fiske. Det var ung. 3 - 5 mil i diameter.

För detta land betalade samerna lappskatt som långt tillbaka i tiden betalades i skinn, torrfisk.

 

·       Före 1700-talet var samerna oinskränkta härskare i Åsele lappmark.

1715 uppges att det bodde 69 samefamiljer och 9 nybyggare i detta stora område.

 

Runt Lögdträsket och Viskasjön som det hette på den tiden fanns bara samer och inte förrän 1762 fanns nybyggare i detta område. Dessa samer bodde på ett lappskatteland.

Det var på ett Lögdalappskatteland som en av huvudpersonerna i min berättelse föddes. Lögdalappskatteland eller Lillbryngelslandet var ett ganska stort område som sträckte norr om Lögdträsket  och en bra bit norrut.

3 andra lappskatteland låg grannar till detta och det var Launaträsklandet norr om Tallsjö,  Alskalandet omkring Lövås, Nordanås och Viskalandet runt Viskasjön det som i dag är Fredrika.

 

 

 

Bryngel föddes 1736 i en kåta på Lögda lappskatteland. Han var äldst av 6 barn till lappmannen Lars Bryngelsson och hans hustru Kristina Persdotter. Troligen kom fadern från Nästansjö i Vilhelmina.

 

 

Det berättas att föräldrarna var förmögna och ägde inte mindre än 9 renvallar, en renvall var en inhägnad dit man tog renarna och mjölkade dem. På varje renvall fanns bodar med matförråd uppsatta. Man flyttade mellan dessa renvallar.

 

Man tror att det var på grund av att familjen hade det gott ställt som Bryngel och hans 3 år yngre bror Per sattes i lappskola i Åsele.

Till Åsele fick Bryngel och brodern vandra på upptrampade stigar. Det fanns ju inte några riktiga vägar på den tiden.

 

1732 hade man inrättat den här lappskolan som Bryngel och hans bror gick i. Efter den skolan var det meningen att de bästa eleverna skulle fortsätta att studera till präst i Härnösand.

 

Man hade en baktanke med det eftersom kristnandet inte var så utbrett och man tänkte att om samer själva blev präster skulle det bli lättare att utrota det man kallade för hedendom hos samerna.

Förutom skolemästare Forsner fanns 1741, 6 st lappepojkar på denna skola. Här skulle pojkarna lära sig läsa och förstå sin kristendom. På skolan skulle man också vänja dessa lappepojkar vid mera brödätande samt bära linnetyg i det säkra hopp att den vanan med tiden skulle mycket bidraga till närmare umgänge och förbindelse med det svenska folket.

Trots detta trodde man dock att det skulle bli mycket svårt att utrota det som man kallade för vidskepelse.

 

Till denna skola kom alltså den unge Bryngel.

Bryngel var en begåvad pojke och han trivdes och uppskattade att få gå i skola. Tanken att ägna sig åt renäring försvann längre och längre bort.

Bryngel var liten till växten, godmodig, gudfruktig och hade lätt att få kontakt med människorna i Åsele. Han hade även talets gåva.

Ett mycket passande ämne för att bli präst ansåg hans magister.

Vad Fadern och modern tänte vet vi inte men här kan man kanske tala om generations skifte eller  i våra termer "klassresa"..

I alla fall bestämde sig Bryngel att han ville bli präst.

 

        På prästgården i Åsele  tjänstgjorde som piga Lisa Finn-Pålsdotter från Bredträsk.

Hon hade tjänst hos skolemästare Forsner i 7 år. Troligen så länge som även Bryngel vistades i Åsele.

Lisa fick här lära sig grunderna för en nybyggarhustrus plikter. Lisa var född 1737 och dotter tillnybyggaren Finn-Pål Danielsson och hans hustru Karin Mattsdotter. Lisas farfar var finsk flykting från Österbotten. Lisa var även ättling till den sk. Mjösjömannen som enligt sägnen anlade Mjösjö.

 

I Åsele träffades Bryngel och Lisa. Ungdomarna fattade tycke för varandra och när nu Bryngel bestämt sig för att fortsätta sina studier i Härnösand lovade Lisa att vänta på honom. Kanske sjöng hon så här för honom.

Visa: Lillbryngel, Lillbryngel snart körer vi vall,

kom möt mig kom möt mig vid prästegårdvall

snart grisar min so,

snart kalvar min ko

hå hå ja ja när gräset blir grönt om sommaren.

 

Det föll sig nu så att Bryngel aldrig blev präst och det kom sig av, ja man skulle man kunna säga att det var kärleken som satte stopp för prästyrket i Bryngels fall.

 

När Bryngel var på väg till Härnösand så tog han ändå vägen över Bredträsk. En sträcka på ca. 4 mil. Där mottogs han med öppna armar.

På kvällen när Bryngel och Finn-Pål satt vid stockvedsbrasan och Bryngel berättade sina prästplaner för sin blivande svärfar var Finn-Pål inte den som blev imponerad av att få en svärson till präst, tvärtom blev han inte alls smickrad utan avrådde Bryngel med det bestämdaste. Han visste att Bryngel och Lisa var förälskade i varandra och föreslog då att de skulle gifta sig och istället och slå sig ner som nybyggare någonstans.

Finn-Pål ansåg att nybyggarlivet var mycket förmer än prästgårdsidyllen. Och Finn-Pål lyckades vinna den unge prästkandidaten inte bara till måg utan också till en företagsam nybyggare.

Men visst sved det lite i hjärtat på Finn-Pål när han lämnade över sin älsklingdotter till Bryngel. Han mindes när hon var liten och han brukade sjunga för henne.

Visa: Vyss en liten docka spel en liten man, spelman har gått till skogen.

Vyss en liten docka spel en liten man spelman har gått till skogen.

Var är min hatt och var är min käpp och var är min sockerdocka.

Var är min hatt och var är min käpp och var är min sockerdocka.

Här är min hatt och här är min käpp men sockerdockan hon är borta.

 

       Nu är det så att under mitten av 1700-talet blev det en slags kolonisation av lappmarken, en slags inre emigration.

Lappmarksplakat hade utfärdats av kungamakten i slutet av 1600-talet. Man fick vissa privilegier som nybyggare.

Nybyggarna tillförsäkrades skattefrihet under ett visst antal år (frihetsår) och försäkran om att inte beskattas högre än samerna sedan dessa frihetsår gått ut och de utlovades också befrielse från utskrivning till knekt. Man trodde bla. att kolonisationen skulle minska risken för eventuella anfall från grannländerna.

       Många nybyggare levde under miserabla förhållanden och många fattiga samer blev nybyggare. Samerna i områden dit det kom nybyggare såg inte på detta med blida ögon. Man kände det ofta som ett intrång och det kunde utmynna i konflikter, och det visade sig att det oftast var samerna som förlorade tvisterna.

Vad som hände med faderns renar vet vi inte. Men kanske förstod Bryngel och hans bror att nybyggarlivet gav en större trygghet än renskötseln, och att det inte bara var förbehållet svenskar.

Kanske ville de skydda sin forna mark mot andra nybyggare. Helt klart var att Bryngel och Per med familjer var pionjärer. Denna samegeneration kom att bli de första samiska nybyggarna.

 

 

        Bryngel och Lisa gifte sig 1762 och upptog samma år ett nybygge,  Lögdträsk, på Bryngels fars lappskatteland Det är det nu sk. Åkernäset beläget nere vid sjön. I sju år bodde Bryngel och hans bror Per där med sina familjer. 

 

        Nybygget: De byggde en liten stuga och ett fähus. Flyttade efter 7 år upp på berget. Familjerna redde sig gott under barnens uppväxt. Det fanns gott om fisk i träsket, jakten var god och nyodlingarna gav mer och mer för varje år.

1802 delade Bryngel nybygget i 3 delar mellan 2 av sina söner och en måg.

När man i släktforkning försöker se människan bakom ett namn kan man tex läsa dokument som personen författat. Jag tycker att man kan se Bryngels personlighet mellan raderna.

Bla i Följande födorådskontrakt som författades av Bryngel: Jag citerar en del av detta, "Våra barn har enligt överrenskommelse förbundit sig att årligen under vårt återstående liv utgiva följande förmåner till vårt underhåll:

1. 1 tunna rent korn, sådant som gud i årsväxten giver, dock skola barnen behålla sädeskornet. 2. Sjätte fisken av all slags fiske både av not och nät och dessutom förbehålla vi oss 6 stycken nät som de skola fiska med vid tjänliga tillfällen av vilka nät fisken utom beräkning i sjättedelen oss skall tillfalla. 3. Födan för 2 kor och 5 får, om vars föda de själva sinsemellan må likvidera. 4. Förbehålles av dem nödiga husrum såväl hemma som å kyrkovallen. 5. Ved och värma. 6. Skjuts till och från kyrkan samt för nödiga behoven från landet.

Så punkt 7 som känns som jag vill att ni ska ta till era hjärtan:

Även förbehålles all barnslig vördnad och tillgivenhet, ömt och kärligt bemötande och efter vår dödliga avgång hederligt föra oss till gravene."

Äldste sonen Joseph flyttade till Laiksjö, Dorotea och blev förste klockare vid den nya kyrkan som byggdes vid Bergvattnet.

Kristina gifte sig och var en av dem de tre som tog över hemmanet i Lögda. Fick 7 barn.

Katarina gifte sig och flyttade till Oxvattnet. Fick 5 barn.

Pål delade på fadershemmanet i Lögda. Fick 8 barn. Insynade Strand.

Elisabet gifte sig, bosatte sig i Lögdasund.

Per bonde i Lögda, fick 3 barn. Upptog nybygget Norrfors. Till dottern Lisa Bbritta gift med Nils Hansson-Norberg.

Daniel skräddare flyttade till Stennäs. 5 barn.

Sofia dog ogift i Lögda.

Erik Bryngelsson Staaf. Blev klockare vid Fredrika kyrka. Bodde i lögda till 1820 flyttade sedan till ett nybygge Stavsberg kallade sig då Staaf. Fick 6 barn.

 

 

Bryngel och Lisa var två starka personligheter i Lögdatrakten, arbetsamma och väl sedda av folket i trakten.

 

       Bryngel levde till 1803 och i dödboken kan man läsa att han "dödde av tärande sjukdom och tillstötande ålderskrämpor". Han blev 67 år .

 

Det sägs att han under många år reste omkring i Lögdalandet och även långt därutanför och tillsammans med en lappänka med iver undervisade samerna i kristendom.

 

      Lisa avled 1810. Om henne stod att läsa att "hon haft god hälsa hela tiden, varit sista tiden plågad av ålderdomssvaghet och afled däraf 73 år gammal".

 

Två kulturer möttes här. Båda var nybyggarsläkter.

Bryngelsönerna visade sig vara duktiga och arbetsamma nybyggare och jordbrukare och var grundläggare till flera av byarna runt Lögda som Storlögda, Baksjöliden, Baksjöberg, Orrberg, Norrfors, Myrbränna Strand, Lögdasund, Stavsberg, Stavarsjö mfl.

 

      Finn-Pål anlade tillsammans med sina söner Mjösjö, Bredträsk, Västra Storsjö, Borgsjö, Gigsele; Oxvattnet, Vitklippen.

        1950 restes en minnessten till minnet av de första nybyggarna i Lögda by, på den ursprungliga tomten på den gamla husgrunden på Åkernäset och här växer nu skogen hög och tät.

"De hava av ris och rot tillsammans upparbetat detta nybygge"

        1952 restes en minnessten över Finn-Pål Danielsson och hans ätt i Bredträsk nedanför skolan.             Jag fattige lappman……

Jag tror att många med mig känner som Bryngel uttryckte sig Underdånödmjukaste vördnad för dessa strävsamma människor som av ris och rot upparbetade dessa nybyggen och som får stå som representanter för alls våra förfäder och vår förankring i vårt ursprung.

.