lisaamting

Sålunda lyder historien om han som kuta till Norge.
Det handlar om min morfars morfar som hette Salmon Lövgren f 1837 i Volmsjö. Salmon var en god och snäll man, omåttligt stark och hade väl inte väldens bästa ölsinne. På den gamla goda tiden så hade man stora kalas som räckte i flera dagar speciellt under skördetiden då man gick från gård till gård, hjälptes åt med skörden och festade.
Under en sådan fst hade det blivit tumult och slagsmål. Salmon hade till slut somnat och för att försäkra sig om att det skulle bli en lugn natt så bar man ner honom i kallaren under köket och stängde köksluckan. För att inte den starke mannen skulle ta sig upp så ställde man bord och stolar ovanpå luckan. På morgonen måst man öppna förstås och det gjorde man och sprang sedan och gömde sig. Salmon kom arg förtvivlad upp ur källaren och var då så ilsk så han sprang åt Norge och var borta i flera år. Det var en tragisk historia berättar min mamma. hennes farmor brukade säga att hennes pappa ofta grät på gamla dar när han pratatde om Norgefärden. Familjen hade det förstås inte så lätt under de åren han var borta. Orsaken till varför han kom tillbaka sägs vara att något hände i Norge så att Salmon fick polisen efter sig. Han sprang jagad av en länsman efter en väg. När länsman kom närmare hade han tvärt vänt sig om och sträckt ut sin knutna näve som länsman sprang rakt in i. Salmon hade sedan läst i en norsk tidning att en länsman hittats död på en väg, då sprang Salmon hem till Sverige
I vår familj brukar vi säga: "Bli inte nu så arg att du springer till Norge."