lisaamting

Ett av mina samlarobjekt-
En jätte har kastat det här blocket raktöver en sjö mot en annan jätte som i sin tur kastade en lika stort block mot sin fiende på andra sidan sjön. Blocken ligger alltså mitt emot varandra  på var sin sida om en sjö.

Tja så skönt är det väl inte att städa bort saker, jo, nja jag vet inte vad jag ska säga. Jag är ju född "samlare". Många vet att jag samlar på många olika saker som sockerskålar, nävertavlor, vissa smycken, lusekoftor, stora flyttblock (som jag INTE tar med hem, men jag vet var jag har dom), små  stenar, tickor, näver och tjeresticker. Ja det är en del av vad jag drar med mig hem. Jag samlar också till "min stuga" som inte finns ännu, men som någon gång i framtiden kommer att finnas. Det är då tex handbroderade dukar och gardiner. kruxet är att lämna ifrån sig lika mycket som man tar med hem. Det är svårt. Just nu har jag fått ett litet vårryck när jag packar kläder , skor och väskor i säckar som sedan ska lämnas till "återvinning". Lite mindre grejor blir det allt men fortfarande är det fullt i klädkammaren, i alla garderober, i garaget. När man ska slänga saker så hittar man också saker som gör att man bara sätter sig ner och försjunker i tankar, det kan vara en liten sko, en teckning....
Men det blir iallafall inte sämre med åren det här samlandet. Mera kräsen blir man och sätter kanske mera värde på en historia runt den sak som man vill spara.

Kevin med sin mamma Aster


Så här kyler man välling i det fria.


Så här äter Jonatan sedan lunch. Grymt långa ögonfransar!


Så här försöker jag få min lunch. Inte lätt. Tur att det finns annan mat.

Det här är Bamse 1 år. Stark ung manlig hund. Vi lovade i ett obevakat ögonblick att han skulle få bo hos oss i Påsk när hussen och matten skulle på fjällsemester. Vi har ju själva som ni kanske kommer ihåg 2 hund-damer i familjen. En sträng mor som heter Freja och en yster syster till denne yngling som heter Maja. När Bamse bodde hos oss som liten hette han Loke och var den första och största valpen. Han är fortfarande stor ungefär dubbelt så stor som lilla Maja. Bamse-Loke verkade som han kom hem han fördesig inte som han skulle enligt Freja och Maja. Den gamla modern satte sig snabbt i respekt men annat var det med lillasyster.  Hon bjäbbade morrade och skällde men han var så enveten och skulle bara rida på henne. Det blev straffkomendering för honom genom att han fick sitta fast i kökssoffan så Maja fick röra sig fritt. Första natten fick jag sova på kökssoffan med honom på golvet nedanför. Nästa dag hade han lugnat ner sig och Maja hade visat vem som bestämde, så nu går det finfint efter 5 dagar.
Mycket motion lugnade också ner honom. Roligt att se att alla valparna blivit så otroligt goa och snälla. Den store Bamse försöker krypa upp i knä men han ryms inte så bra.


Här har Bamse fått besök av sin pappa Dorvar och farmor Leia.



Men snart är påskbesöket över och lugnet lägrar sig över hemmet.

Jag måste sovit bort en del av mars och början av april och jag vet varför. Jag är som många av er andra kroniskt beroende av sol. Och var har den hållit hus? Bakom molnen, lite retsam så där och tittat fram tidigt på morgonen så att man hoppat upp...Jess, jess idag... men ack efter någon timme har gråvädret förmörkat solen.
Jag vet att man inte kan påverka väder och vind men man blir ju såå trött...
Så här upplyft känner jag mig just nu av solen. Som en upp-pallad sten....Svävande ovan marken fast ändå inte...




Det här vackra blocket ligger högst uppe på Lögdåkullen, Här har blocket troligen legat med en eller två stenar under sig och sedan har några människor med hjälp av spett eller annat fått in en tredje sten under blocket. Hur länge sedan det skett är svårt att sia om. Upp-pallade stenar är inte helt ovanliga i det samiska landskapet. Inte alla block som ligger med tre stenar under sig är upp-pallade, det kan också ha skett med inlandsisens hjälp men då kallas blockern för "liggande hönor". Kanske har man sett stenen som en höna som ruvar på sina ägg. Varför har man då pallat upp stenen? Kanske för att den skulle vara ett gränsmärke. Kanske för att den skulle markera olika världar. Kanske skulle den vara en helig plats. Kanske skulle stenens form visa vägen till en annan plats. Kanske pekar den mot något.  I det här fallet mot en samisk helig plats på ett annat berg.
Tänk om stenar kunde tala. Vilken vishet!