lisaamting

Fredagskvällen avsattes för finalen i Let´s dance. Oj vad det ser roligt ut , att dansa menar jag. För ca 10-15-20 år sedan var vi mycket ute och dansade. Jag måste väl tillstå att jag tycker det är roligare att dansa än maken. Men han hängde med förstås. Numera blir det inte så mycket dans. Dansar ibland "typ" bugg med barna på förskolan. De gillar att snurra.
Hur som helst. Laila med partner var ju bara sååå bra. Så vackert och genomtänkt. Men hon har ju dansat förr och "starke Adolf" (glömde namnet) (Magnus?) var nybörjare. De vann förstås tack vare svenska folket. Ett charmigt par med charmig dans. Jag känner vissa personer som säger att svenska folket borde vara förbjudna att rösta i olika tävlingar som Körslaget, Eurovisionschlagern osv. Tja vad ska man säga. Ibland undrar man om det blir fel någonstans med rösterna. Strunt samma det är ju på lek,  på skoj, hela livet är som en lek. Man ska inte ta allt så allvarligt. Ibland tycker vi att vi tagit fel beslut men nästa gång blir det rätt. Allt jämnar ut sig. Allt hänger ihop. Sorg och glädje i en salig blandning och allt måste vi vara med om vare sig vi vill det eller inte.
Sånt är livet!

Idag hamnade jag oförhappandes på födelsedagskalas.
Jag skulle hälsa på min mamma som är 85 på sitt 86:e år. Men jag ringde och ringde på hennes dörr. Ingen hemma? Nåja hon går inte så långt pga sina onda ben men till sin väninna tvärs över farstukvisten brukar hon ta sig ibland. Jag ringde på dörren mitt emot. Tanten öppnade och visst satt min mamma där. Inne i köket var det dukat med fika och flera blombuketter. Granntanten fyllde 91 år. Sätt dig så kokar vi mera kaffe, sa hon. Oj vilken trevlig pratstund det blev med dessa charmiga damer. 91åringen berättade en del om sitt liv. Hon hade med sin familj bott både i Krokom och i Laisvall. Hon och hennes framlidne man hade varit naturintresserade och vandrat en hel del i fjällen.  Så intressant det är att prata med gamla människor som minns och kan berätta. Som barn hade hon bott i Karlsro nära Tegelträsk och fått gå väldigt långt för att komma till skolan.
Hur många skriver ner de som gamla anhöriga berättar? Man tror att man ska minnas men det är svårt.
Jag måste be min mamma om alla små berättelser om människorna på gamla foton hon har i ett gammalt album som morfar och mormor  ägt. De är de här gamla korten som är av hård kartong.
Man får sig en tankeställare efter en timmes samtal med gamla damer.

Katten Kakan försöker alltid klä på sig något snyggt men ibland misslyckas hon. Jag själv är ytterst svag för klänningar. Jag har en hel drös med klänningar som har några år på nacken andra är rätt nya. Kruxet är att  jag har så lite användning av dessa kreationer. Vissa har jag sparat för att döttrarna kanske någon gång kommer och frågar: Har inte du sparat nån fin klänning? Jo skulle jag svara då, det finns en fin spetsklänning i ljusgrått och en vit vacker bomullsklänning med stråveck fram. Varje julafton har jag en ny fin julklänning. Jag har en fin Björnadräkt som jag sytt "för hand".  Ibland undrar jag hur det kan komma sig att  man tycker om och trivs i ett sånt extremt plagg som många tjejer/kvinnor skulle vägra att ta på sig. Det skulle kunna vara så att det är för att jag är uppvuxen i klänning. Mamma var sömmerska och jag satt alltid på första parkett när tanterna kom och provade sina fina klänningar och dräkter. Fort som blixten sydde mamma nåt snyggt till mig. Jag minns när vi skulle åka på skolresa till Övik, besöka Fornhemmmet och äta matsäck på Varvsberget, då hade mamma sytt en blåmönstrad kjol och en vit kortärmad blus till mig. jag kände mig väldigt fin.
I förrgår var jag till stan och var då in i några butiker. Vad fick jag se? Jo  så många väldigt fina klänningar .
Jess, jess!
Klänningens tid är inne!

Bild innifrån kåtan

Ja den lyste med sin frånvararo fredag den 13:e men vad gjorde det när både barnen från Skalman och Skogstrollet och vi vuxna sken som 20 solar själva. Med solen i hjärtat  hade vi samiskt tema på vår utedag. Vi fikade gakko och kaffe saft och kaffeost. Barnen och en och annan vuxen åkte skridsko på vår lilla lilla isbana, vi övade lassokast, mm. Lunchen bestod av renskavswok i pitabröd. En stor upplevelse var när Alva bjöd in oss i kåtan på en liten konsert med samisk sång. Hon sjöng om när hon "var ute på fjället med sina renar och hade mat med och ibland åkte hon hem och bytte kläder." En lång vacker sång.
Vi spelade även Sofia Jannoks  musik under dagen. Välparfymerade av tjereröken åkte vi hem för att fira helg!

Ja när vi åkte över fjället på vägen till Borga så var här kavlugnt tack och lov. På snöskärmarna kan man ana att det inte alltid är en framkomlig väg. Men fridfullt. Några ripor, några korpar det var allt livstecken som vi såg. Lite liv såg vi i de vindpinade träden. De bugade och vinkade lite åt oss när vi förundrade drog förbi.
Här sitter vi trygga i våra bilar och på våra skotrar med mobil och GPS. För inte så länge sen så tillbringade våra förfäder dagar och nätter i oländig terräng för att få mat på bordet och värme i spisen. Tänk vilken förändring som skett under relativt kort tid.
Man blir ödmjuk inför livet!

17 samer från Åsele lappmark skriver till kungen 1823 om problemet med nybyggarnas skogseldar. Avskriften har skett så troget som möjligt, utan modernisering av stavningen. Oklarheter i läsningen markeras med frågetecken. Text inom klammer har lagts till för att förtydliga. Åter till förteckning över historiska dokument -------------------------------------------------------------------------------- Enl. d. 29 Mars 1823 Stormägtigste Allernådigste Konung Underteknade Eder Konglig Maj:ts mäst vanlottade undersåtar af lappska allmogen, drista inför Eder Kongl. Maj:t i djupaste underdånighet genom en af våra medlemmar Nils Thomatsson Tanto(?) anföra vår underdåniga klagan öfver ett missbruk, som förr någon gång blifvit föröfvat, men nu synes, till vår undergång, hafva uppnått sin höjd. Våra förfäder och vi efter dem hafva genom våra Renhjordar lifnärat oss och bidragit till fäderneslandets besta så godt vi kunnat, men vi se oss snart nödgas öfvergifva vår enda näring, Rehn-skötseln, af ordsak att de Nybyggare, som fått bosätta sig i Åsele, Vilhelmina och Dorotea och Fredricas församlingar, med flit lyckas vilja genom uptända skogseldar, förstöra det bete för våra Rehnar, som är så högst nödvändigt sedan vi vid instundande vintrar nödgas flytta ifrån de högsta fjällen, där hvarken vi eller våra Rehnar under den tiden kunna blifva vid lif. Detta nidingsverk att förbränna det för våra Renar nödiga betet har tidt och ofta blifvit öfverklagat och äfven någon tid förekommit, men då vi sistledne höst flyttade ifrån fjällen och trodde oss på vanliga ställen finna bete för våra hjordar, funno vi hela sträckor av flera mil förbrände genom skogseldar och nödgade begifva oss ifrån de egenteliga Lappmarks Socknarna till nedra landet, där få ställen gifvas, där Renar kunna finna för dem tjenlig föda. Vi känne icke huru denna våldsverkan skall kunna förekommas, men driste dock i djupaste underdånighet bönfalla, det täckes Eder Kongl. Maj:t anbefalla Eder Befallningshafvande i Vesterbottens Län att tillhålla Krono Betjeningen i Lappmarken att vid skogseldars yppande, derom hålla noga undersökning samt att, vid sådana tillfällen iakttaga, hvad i andre orter iakttages, enligt allmänna lagens härom gifna föreskrift. Med djupaste vördnad, trohet och nit framhärde Stormägtigste Allernådigste Konung, Eder Kongl. Maj:ts Underdånigste, tropligtigste och lydigste undersåtar

Thomas Thomatsson Lars Thomatsson Christpher (sic) Nilsson Christopher Sjulsson Sjul Andersson Christopher Andersson Jon Thomatsson Ä. Jon Thomatsson Y. Lars Jonsson Jon Thomatsson Thomas Pålsson Sjul Andersson Lars Thomatsson Nils Nilsson Ä. Nils Nilsson Y. Lars Jonsson Thomas Olsson (samtliga med bomärken) Texten är en avskrift av originaldokumentet, som förvaras i Riksarkivet, Topographica 575−576, Lappmarken.

JAG KUNDE INTE LÅTA BLI ATT LÅTA ER TA DEL AV DET HÄR GAMLA DOKUMENTET SOM FINNS UNDER HISTORISKA DOKUMENT PÅ LÖGDA HEMSIDA.
JAG TYCKER ATT DET SPEGLAR DEN MAKTLÖSHET SOM SAMERNA I OMRÅDET KÄNDE NÄR DE KOM OCH MAN HADE BRÄNT DE LAVRIKA MARKERNA., KANSKE AV OFÖRSTÅND, VAD VET JAG?
NOTERA OCKSÅ VILKEN OTROLIG RESPEKT DE HADE FÖR ÖVERHETEN.
MÄRKLIGT IDAG ÄR ATT BARNEN I SKOLAN FÅR SÅ LITE KUNSKAP OM VÅRT EGET URFOLK.
BRA ATT DET BÖRJAR KOMMA UPP ORTNAMNSKYLTAR PÅ SAMISKA..
DE HÄR ORTSNAMNEN BORDE FÅ SIN PLATS BREDVID VARANDRA. UTE I BYARNA/STÄDERNA. pÅ VISSA PLATSER FINNS DET REDAN SKA TILLÄGGAS.

Anundsjö=Aanege
Aspsele= Sophie sovvene
Björna= Bierne
Flärke=Flierke
Fredrika= Vistege
Nordanås= Nårhta
Trehörningsjö=Dreejhöönine
Umeå= Ubmeje
Åsele= Sjeltie
Örnsköldsvik= Orre-staare

Visst måste man säga att man är uppväxt med Vasaloppet. Man har det i  blodet men i mitt fall bara i blodet jag skulle inte kunna tänka mig att plåga mig som de gör som far fram i spåret i flera mil. Att få åka skidor i lugnt tempo och bara njuta av solen stanna och ta en fika leta efter hällmålningar det är helt ok. Men jag har så många dåliga erfarenheter av skidåkning. I skolan var det för det mesta tävlingar eller iallafall kändes det så när man som jag alltid kom sist eller näst sist. Troligen började det med att föräldrarna i all välmening köpte dåliga skidor som alltid var bakhala och dåliga bindningar som alltid lossnade.  Jag trillade och det var svårt att kliva upp och så skulle man kånka på ett  eller två vedträn i ryggsäcken.
Skidor är iallafall en fiffig uppfinning och skidor har använts i tusentals år. På en hällristning i Ryssland har man ristat en jakt där man tydligt ser att jägarna åker skidor. Man ser när det är utförsbacke för där finns inga märken efter stavtag. Skidor från forntiden har man också hittat i myrar liksom stockbåtar. Trä bevaras bra i fukt som i myrmark. Ända in i nutid har man förvarat skidor och skidämnen i myrar under sommarhalvåret. Ibland var det inte samma trä i båda skidorna eller den ena kunde vara bredare, glidskidan. Alltså har skidor sedan tusentals år varit en hel vetenskap.