lisaamting

Katten Kakan försöker alltid klä på sig något snyggt men ibland misslyckas hon. Jag själv är ytterst svag för klänningar. Jag har en hel drös med klänningar som har några år på nacken andra är rätt nya. Kruxet är att  jag har så lite användning av dessa kreationer. Vissa har jag sparat för att döttrarna kanske någon gång kommer och frågar: Har inte du sparat nån fin klänning? Jo skulle jag svara då, det finns en fin spetsklänning i ljusgrått och en vit vacker bomullsklänning med stråveck fram. Varje julafton har jag en ny fin julklänning. Jag har en fin Björnadräkt som jag sytt "för hand".  Ibland undrar jag hur det kan komma sig att  man tycker om och trivs i ett sånt extremt plagg som många tjejer/kvinnor skulle vägra att ta på sig. Det skulle kunna vara så att det är för att jag är uppvuxen i klänning. Mamma var sömmerska och jag satt alltid på första parkett när tanterna kom och provade sina fina klänningar och dräkter. Fort som blixten sydde mamma nåt snyggt till mig. Jag minns när vi skulle åka på skolresa till Övik, besöka Fornhemmmet och äta matsäck på Varvsberget, då hade mamma sytt en blåmönstrad kjol och en vit kortärmad blus till mig. jag kände mig väldigt fin.
I förrgår var jag till stan och var då in i några butiker. Vad fick jag se? Jo  så många väldigt fina klänningar .
Jess, jess!
Klänningens tid är inne!