lisaamting

Ja när vi åkte över fjället på vägen till Borga så var här kavlugnt tack och lov. På snöskärmarna kan man ana att det inte alltid är en framkomlig väg. Men fridfullt. Några ripor, några korpar det var allt livstecken som vi såg. Lite liv såg vi i de vindpinade träden. De bugade och vinkade lite åt oss när vi förundrade drog förbi.
Här sitter vi trygga i våra bilar och på våra skotrar med mobil och GPS. För inte så länge sen så tillbringade våra förfäder dagar och nätter i oländig terräng för att få mat på bordet och värme i spisen. Tänk vilken förändring som skett under relativt kort tid.
Man blir ödmjuk inför livet!