lisaamting

Idag hamnade jag oförhappandes på födelsedagskalas.
Jag skulle hälsa på min mamma som är 85 på sitt 86:e år. Men jag ringde och ringde på hennes dörr. Ingen hemma? Nåja hon går inte så långt pga sina onda ben men till sin väninna tvärs över farstukvisten brukar hon ta sig ibland. Jag ringde på dörren mitt emot. Tanten öppnade och visst satt min mamma där. Inne i köket var det dukat med fika och flera blombuketter. Granntanten fyllde 91 år. Sätt dig så kokar vi mera kaffe, sa hon. Oj vilken trevlig pratstund det blev med dessa charmiga damer. 91åringen berättade en del om sitt liv. Hon hade med sin familj bott både i Krokom och i Laisvall. Hon och hennes framlidne man hade varit naturintresserade och vandrat en hel del i fjällen.  Så intressant det är att prata med gamla människor som minns och kan berätta. Som barn hade hon bott i Karlsro nära Tegelträsk och fått gå väldigt långt för att komma till skolan.
Hur många skriver ner de som gamla anhöriga berättar? Man tror att man ska minnas men det är svårt.
Jag måste be min mamma om alla små berättelser om människorna på gamla foton hon har i ett gammalt album som morfar och mormor  ägt. De är de här gamla korten som är av hård kartong.
Man får sig en tankeställare efter en timmes samtal med gamla damer.