lisaamting

Den här tiden på året gör sig det samiska väldigt påmind. Jag vet inte varför men jag känner igen alla tecken och är bara glad när den här tiden kommer. Det betyder en hel del att vända blicken inåt. Vila i tanken på var vi befinner oss i tillvaron.
Det betyder att berätta om vårt ursprung för barnen i familjen. Känna stolthet över vårt ursprung och så klart då inte bara det samiska. I den trakt vår släkt kommer ifrån så var det inte så fint att berätta om att man hade samisk bakgrund. Lapparna fick bli nybyggare även dom på sluttet av 1700-talet för att få behålla sitt lappskatteland. Våra förfäders lappskatteland kallades Lill-Bryngelslandet och där fanns inte mindre än 9 renvallar. Där hägnade man in sina renar och mjölkade vajorna. Jag är så tacksam att jag fått lära känna de samiska anorna på flera olika sätt, genom arkeologin har vi hittat de gamla samiska eldhärdarna där kåtorna fanns. Den gamla samiska religionen har jag fått möjlighet att studera, så även joiken. Allt berör och väcker osynliga minnen till liv. Den samiska maten har vi på förskolan fått bekanta oss med genom den samiska familjen som vi haft nära kontakt med.

Nu lyssnar jag på Sofia Jannok. "Liekkas"- "Varm". Lyssna ni också. "Irene" är också en av de väldigt vackra sångerna- joikarna.

Sök på Sofia Jannok på you tube