lisaamting

Vi drog ner genom Östersjön lugnt och fint. Väl ute på Kattegatt hade vi skrattat färdigt för nu blev det hög sjö.


Skottska högländerna ville vi förstås inte missa så vi trotsade illamående och whiskeydimmorna och drev så nära vi kunde för att få en skymt av de trolska bergen



Inte en människa så långt ögat kunde se. Rent utav kusligt var det.



Men några småbåtar låg vid  en kaj.

Vi fortsatte med friska vindar i seglen. Nu drog vi mot piratoch hajrika vatten. Nu väntade de riktiga äventyren.



Efter veckor med bara hav och vågor höga som höghus så kom vi till Pirates bay. Äntligen!



Piratskepp efter piratskepp och där kom vi med vårt ostindiska skepp.



Vem ser vi inte på bryggan om inte barnens fjärdmänning Brune Bill. Han svingade glatt sin sabel när han upptäckte sina släktingar. Följ oss ropade han och det gjorde vi förstås.



Brune Bill skickade upp sina matroser i masten och förklarade att nu skulle vi dra till hans ö på fest.
Vi trodde att vi drömde äntligen var vi framme vid målet hos hela vår piratsläkt.



Piratbarnen  och piratpappan  kunde bara skratta och vara glada.



Här ser vi släktens egen piratö.



Piratmamman fick rida på kamel, något hon alltid drömt om.



Vi fick bo i ett eget slott under veckorna på Piratön